Känner du igen dig?

Sju egenskaper hos personer med ADHD

1. Personlighet.

Personer med ADHD tar allting personligt. Eller inte alls. Personer med ADHD verkar vara mer känsliga för kritik än andra. De (vi) tycks vilja att "alla ska tycka om oss", och mår dåligt när det inte är så.

Personer med ADHD letar också efter "undermeningar" i ett uttalande eller i handlingar; "Hmm... vad menar hon med det egentligen?  Ser jag konstig ut?" "Varför gjorde han så?" "Jaha, nu gick han. Gjorde jag nåt fel?" Trots att det säkerligen inte finns några "dolda budskap" i meningen eller i handlingen.

Till och med positiva kommentarer kan verka mystiska och väcka misstänksamhet. När jag kommer in i ett rum fullt med folk och hör några skratta, tror jag automatiskt att de skrattar åt mig. Den delen av min hjärna som gåtti livets skola säger att det bara är nonsens. Den andra halvan, Neanderthalaren, har tyvärr större makt. Kom ihåg: bara för att du är paranoid betyder inte att de inte är ute efter dig...

I arbetslivet tenderar vi att hitta nya arbetssätt. Detta innebär att vi inte följer någon manual, vi gör det på vårt eget sätt. Hellre "eget sätt" än "rätt sätt". Projekt som måste följa en viss ordning kan lätt bli ignorerade eller hamna längst ner på "måste göra"-listan. Då händer det lätt att man blir kallad "lat" och andra karaktärsdanande saker som vi naturligtvis tar väldigt personligt. Den positiva sidan av denna egenskap är att projekt som vi själva kan omarbeta får full uppmärksamhet, ofta med mycket bra resultat.

Att göra:

1. Försök att inte ta kritik eller andra negativa uttalanden personligt. Oftast är de inte riktade mot dig som person. Det kan vara personer som bara gör sitt jobb, eller försöker hjälpa till genom konstruktiv kritik. Kom också ihåg att medan vi förväntar  oss att "de" ska ha överseende med våra egenheter, så måste vi förstå den frustration som de kan känna ibland. Att leva med ADHD är hårt. Att leva med en person som har ADHD är också hårt. Att notera: vissa är bara ute efter att attackera folk med personlig kritik. Ignorera dessa.

2. Hitta en aktivitet du kan ägna dig åt helhjärtat. Gör sedan något annat. Använd denna första aktivitet som en "belöning", då kan det vara lättare att genomföra andra, tråkigare, saker. Icke-ADHD:are (läs; arbetsgivare) kan utnyttja denna egenskap genom att ge dig arbeten där du själv kan påverka arbetsmetoden. Det är inte alltid det kan fungera, det finns tråkiga saker som man måste göra. Men det är bara att bita ihop och försöka göra det iallafall. Gör ditt bästa. Tricket är att försöka hitta ett arbete där dina egenskaper och styrkor passar bäst in.

2. Punktlighet. (Här håller jag inte riktigt med pg jag är gärna FöR tidig och blir tokstressad när jag är sen eller håller på att bli sen”

Personer med ADHD är sällan i tid. Enkelt uttryckt kan man säga att tid är lika med prioritering. Hela grejen med tid är att det är ett ständigt prioriterande. De flesta människor kan enkelt strukturera upp händelser i  dåtid, nutid och framtid. Alla kan resa i tiden, på sätt och vis... Vi kan dra oss till minnes en specifik händelse och återuppleva känslorna, ljuden och andra intryck som vi fick av den där  sommarkvällen vid sjön. Det är en kliché, men sant: Gud gav oss minnet så vi kan lukta på rosorna i december...

De flesta kan föreställa sig en kommande händelse, och avgöra på ett ungefär när och hur nånting kommer att hända med hjälp av klockan eller en kalender. Sådant strukturerande är precis vad ADHD-hjärnan inte är konstruerad att klara av. Som doktor Hallowell förklarade detta; "- Tiden delar upp händelser i separata delar så vi kan göra en sak i taget. Detta gäller inte i fallet med ADHD. För personen med ADHD känns det som om allting händer samtidigt." (Hallowell, Newsletter of the Concord Special Education Parent Advisory Council, 1993, Concord, MA) Hallowells "svarta hål" när det gäller tid får allvarligare konsekvenser än att bara komma försent till jobbet.

Planerande kräver att man har en "känsla" för ungefär hur lång en timme eller vecka är. Medan andra uppfattar tiden till kommande händelser ungefär som "10, 9, 8, 7..." kan det  för personen med ADHD lika gärna vara "10, 9, 8, 100, 4, 3, 16, 0"... ADHD:aren har helt enkelt inte möjlighet att kunna bedöma avstånd när tidsfaktorn är inblandad.

Han har sämre närminne än de flesta, vilket kan få närliggande händelser att verka som de hände för längesen. Och tvärtom. Kan man inte mäta, "känna", tiden till det som hänt, kan man inte heller få en bra tidsuppfattning till det som kommer att hända i framtiden. Det finns inga "avstånd" att relatera till. Han kan försöka sig på en gissning, men eftersom även gissning är beroende av minnet blir gissningen oftast inte speciellt korrekt.

Han har till och med svårt att bedöma hur lång tid en viss aktivitet pågått, speciellt under hyperfokus. Eller som det står på min bils backspegel: "Händelser kan verka längre bort än de är." I korthet; punktlighet är vi dåliga på därför att:

1. Vi inser inte hur lång tid som gått sedan vi ombads göra uppgiften
2. Inte inser hur lite tid det är till deadline
3. Vi blir distraherade eller uttråkade av uppgiften som vi ombads göra.

Att göra:
Bli "listig". Skriv listor på vad som ska göras. Skriv ner vad som ska göras denna månad, denna vecka, denna dag. Stryk över de saker du är klar med. Belöna dig själv! Målsättningar. Sätt en egen deadline långt innan den verkliga deadlinen. Betrakta din egen deadline som om den vore den verkliga. Använd teknologin. Det finns en hel bunt med filofaxer, kalendrar, dataprogram och andra mojänger som kan hjälpa dig med detta. Skaffa… De som lever med eller arbetar tillsammans med en ADHD:are måste komma ihåg att påminna denne om deadlines och målsättningar.

3. Organisations-kaos. (Fortfarande stora problem )

Få ADHD:are är organiserade ADHD:are. Skulle ADHD:aren någonsin gå vilse så är han lätt att hitta genom att följa spåret av skräp, bilnycklar och kreditkort. På våra kontor är papper och material inte organiserat i arkivsystem, det är organiserat i olika högar. Kort kan man säga att tankekaoset återspeglar sig i den närliggande miljön...

Det finns böcker som är smockfulla av tips hur man får ordning på saker, och hur man kommer ihåg var man la dem... Problemet är bara att dessa böcker sällan läses av den oorganiserade ADHD:aren. Skulle han dock få för sig att köpa en sådan bok så är den borttappad innan han ens hunnit börja läsa den.

Förmodligen är den bästa lösningen att man anställer någon som hjälper till med detta. Om man har råd, vill säga. Vi andra får nöja oss med listor, kalendrar och en massa högar med saker. Men en av det mest förbisedda organisationsredskapet heter papperskorgen. Detta extremt hjälpsamma tekniska vidunder är faktiskt inte så svårt att använda, så låt dig inte bli avskräckt.

Att göra:
Släng de gamla listorna och lapparna! Du kommer att bli förvånad över hur mycket en sådan relativt enkel "städning" kan förenkla tillvaron. Folk påstår att det är så iallafall.

4. Svängningar.(Detta har tack och lov blivit bättre, men blir väldigt lätt sårad eller tar åt mig)

Personer med ADHD verkar ständigt åka i en berg-och-dalbana när det gäller humöret. Det svänger hej vilt. Det tar ut svängarna hej vilt också... Men detta utgör inget problem för oss. Dock är det ett problem för omgivningen, speciellt om de inte vet vad det beror på.

Vi säger vad som helst, när som helst. Det beror på att vi tänker icke-linjärt. Folk i allmänhet tänker linjärt; Tänk dig en rak linje med punkterna A, B och C. A ligger närmare B än C ligger närmare A... Inte hos oss. Vi tänker "runt" saker; icke-linjärt. Punkten A är inte början på en tanke eller en linje, punkten A är i centrum och runtomkring cirkulerar punkterna B, C, X, Y, Z och vad som helst som råkar dyka upp i detta kaos.

Ungefär som solsystemet med solen i mitten (om man utgår från solen) och planeterna som åker i (tanke)banor runt denna sol. Som vi ser det så är punkt A lika nära punkt B som punkt X... Vi kan prata om hundmat, och samtidigt säga nåt om hur mycket vår hamster äter. Inte konstigt alls, eftersom dessa båda tankar finns i "solsystemet".

För att komplicera detta exempel ytterligare, kan man säga att varje tankebana i "solsystemet" har egna variabler. Men alla dessa banor och variabler är glasklara, inga problem. Till en viss grad; även vi har våra begränsningar... Men för icke-ADHD:are (linjära tänkare) framstår detta som väldigt snurrigt. De har svårt att hänga med i svängarna, och hålla koll på alla dessa till synes ickebesläktade samtalsämnen.

Att göra:
Var snäll mot icke-ADHD:are. De gör så gott de kan, de kan inte rå för det.

5. Svårt att slutföra saker. (Blivit mycket bättre istället för 100 saker så har jag några, samt slutför)

Personer med ADHD har en förmåga att inte slutföra saker. Det finns en mängd olika förklaringar till detta. Vi blir distraherade. Vi blir uttråkade, och hittar nåt nytt att göra istället. Vi ger upp. Det blir för mycket. Jag tror att vi undviker att slutföra saker helt enkelt för att vi inte vill tappa fokus, uppmärksamheten.

Fokus är mycket viktigt. Hyperfokus är värd sin vikt i guld. Vi är glada över att äntligen hittat nåt som håller oss fokuserade, så vi håller på med det så länge som möjligt.

Att göra:
1. Dela upp stora moment i mindre, mer hanterbara, delar. Var stolt över varje "del-mål" du slutför, och fokusera på det slutliga målet.
2. Sätt specifika, uppskattningsbara och rimliga mål.
3. Sätt egna deadlines. Håll dem.

6. Frustration. (Saker du vill få fram kommer inte alltid ut på rätt sätt och det ja är frustererande samt att inte bli "förstådd")

ADHD:are blir lätt frustrerade. Personer som bor ihop med ADHD:are blir lätt frustrerade. Folk som skriver om ADHD:are blir lätt frustrerade. Det finns flera olika anledningar till detta. Men den slutgiltiga frågan är vad gör man åt det då? (Med såna övergångar borde jag bli radiopratare)

Undersök vad det hela beror på. Försök hantera orsaken istället för effekten. Fastna inte i frustrationen. Gå vidare. Bli åtminstone frustrerad över något annat. Ibland har vi förmågan att börja grubbla. Gör inte det.

Att göra:
Konstatera vad som händer och gå därifrån. Ge inte upp, men stå inte på samma fläck och stampa. Hitta ett lämpligt sätt att få utlopp för känslorna. Spring. Promenera. Spela ett musikinstrument. Vad som helst som fungerar för dig.

7. Manipulation. (Nej här håller jag INTE med igen. Är alldeles för snäll för detta. Nått jag aldrig hört att jag är)

ADHD:are kan vara verkligt manipulativa. Ibland blir jag häpen över min egen ärlighet och öppenhet. Å andra sidan kanske jag bara försöker manipulera dig. Vi får utbrott. Vi överreagerar. Vi tar till diverse fula knep för att få som vi vill. Varför? Därför att vi är mänskliga. Och för att vi kan.

Personer med ADHD är smarta personer. Vi kan snabbt hitta flyktvägar för att komma undan. Vi kan dra vilka historier som helst, bara vi slipper stå till svars. Eller för att få som vi vill. Tror vi iallafall. Ibland fungerar det. Detta är en viktig punkt för föräldrar till barn med ADHD. Om barnet lär sig att han eller hon kan manipulera omgivningen så kommer han/hon att ta med detta in i vuxenlivet.

Dessa barn blir till vuxna ADHD:are som har så stora sociala problem. Det värsta du kan göra ditt barn med ADHD är att låta honom eller henne tro att manipulation fungerar. Att tillåta det är att döma barnet till ett liv av krashade förhållanden, ensamhet,  frustration och misslyckanden. Denna manipulations-egenskap är en av de första egenskaperna som den nyligen diagnosticerade vuxne måste inse och ta itu med.

Att göra:
1. Hellre än att manipulera; lär dig samarbeta.
2. Bli medveten om dina motiv och handlingar.
3. Utöva själv-observation. Håll koll på dig själv. Och självklart; läs denna text minst en gång i veckan!

Närvarande känslor och frånvarande sinnen

Romantik och sex med en ADHD-partner

De smälter passionerat samman. Sensuella kyssar, båda inbjudande till varandras intima värme. Hennes kropp flyttar sig instinktivt närmare hans. Hans händer börjar utforska ... så gör även hennes tankar: "Lämnade jag tillbaka boken till Biblioteket idag?" "Hur kom katten in hit?" "Bäst att kolla om diskmaskinen är klar." Utan återbud är den ende inbjudne gästen plötsligt bortglömd.

De fem vanligaste problemen när det gäller relationer, sex och ADHD

1. Relationsproblem
Män kommunicerar för att de vill ha sex. Kvinnor har sex för att de vill kommunicera. OK, det är en väldig generalisering, men det pekar ändå på några fundamentala skillnader mellan könen. Poängen är att finns det svårigheter med kommunikation i ditt äktenskap, är chansen att det blir sexuella problem ganska stor. Man kan vända på det också;  finns det problem med sexlivet så finns det troligen kommunikationsproblem också.

Lösning på problemet:
Ha meningsfulla pratstunder med din maka/make varje dag.

2. Intimitet och ouppmärksamhet
Sex fordrar en viss grad av koncentration. Kvinnor kan vid vissa tillfällen tänka på nåt helt annat. Men för män är "felmarginalen" inte lika stor. Hur det än är med den saken så är det inte direkt upphetsande att inte vara i sin partners fokus under den mest personliga av aktiviteter.

Lösning på problemet:
Ta dina mediciner vi en tidpunkt så effekten finns kvar vid sänggående. Eller, om du är en "tidig-morgon"- människa; sätt väckarklockan på ringning tjugo minuter innan du egentligen ska gå upp, ta dina mediciner när väckarklockan ringer, och somna om i tjugo minuter. Eller skaffa en annan väckarklocka och sätt denna på tjugo minuter senare, det är nog enklare.

3. Otålighet
Personer med ADHD vill ha allt de vill ha med en gång, helst igår. Denna otålighet kan bli krävande, det kan göra sexlivet surt för makan/maken utan ADHD. Man har bråttom att "komma till", bråttom att skjuta av fyrverkeriet, och bråttom till nästa grej när allt är klart.

Lösning på problemet:
Säg åt din ADHD-partner att sakta ner! Förklara att även om man ibland bara har tid med snabbmat, så kan det ibland vara trevligt med en lugn middag med tända ljus...

4. Hyperkänslighet (Yes WORD)
Vanligtvis talar man om hyperkänslighet för beröring, taktil hud, och hur detta påverkar barn. Men det påverkar även vuxna. Enkelt kan man säga att hjärnan får ta emot för mycket signaler, stimulans, och att det då blir svårt för något annat att "ta sig in".

Om en vuxen med ADHD blir distraherad av hur skjortan känns mot hennes hud, kan man tänka sig hur mycket ett par utforskande händer på hennes rygg känns. Det tar fokus från vad som pågår, och speciellt när det gäller män kan det få systemen att nitbromsa.

Lösning på problemet:
Håll reda på vad din partner gillar och inte gillar. Ha hans/hennes känslighet i åtanke. Undvik långa gnugg- sessioner, grovhångel, eller annat som kan ta fokus från det som händer.

5. Tristess
ADHD-personer söker variation. Båda bör respektera den andres begränsningar och välbehag, men partnern med ADHD behöver ett visst mått av variation för att behålla intresset, och sexlivet är inget undantag.

Lösning på problemet:
Testa olika rum i ert hem eller nåt annat som ni båda kan tänka er ställa upp på för att få lite variation och spänning i er relation.

Fem stadier i ADHD

(I detta avsnitt så förklaras ”stegen” väldigt väl men det västa är att hitta sig själv efter medicineringen vem FAN är jag igentligen? Hantera alla känslor man plötsligt har, raserade murar, du är inte längre av ”stål” Du känner du Visar och bara den saken var och ÄR det värsta för mig)

Efter ett år av emails, chattande, debattinlägg och samtal, har jag lagt märke till ett mönster hos folk som börjar inse att de har ADHD. Som sagt, det tog mig ett år att märka detta. Jag "kopplar" inte så snabbt...
Folk går igenom dessa stadier med varierande intensitet, men det verkar som om de alla går igenom dem förr eller senare.

Det verkar som om även "normala" föräldrar till barn med ADHD går igenom samma process som  de vuxna med ADHD.
En annan sak är "repeterandet", man går tillbaks till tidigare stadier, men med en ny infallsvinkel; olika hållplatser på samma väg, så att säga.

De fem stadierna

Första stadiet: Upptäckandet

Nybörjarna. Det är dessa personer som håller ADHD-skribenter sysselsatta... Jag gillar dessa människor. Du ser dem läsa "Fem stadier i ADHD". Du ser dem läsa böcker som "Vuxna med ADHD" (V. Beckman), leendes, viskandes "- Det är ju jag!" samtidigt som de skrockar lite försynt för sig själva. Vissa skribenter, författare, kallar detta stadie "Aha!"-stadiet. Själv kallar jag det "Upptäckandet", därför att när allt aha:ande tystnar börjar insikten.

I Upptäckandet börjar personen med ADHD inse att han/hon inte är ensam. Detta är personerna som skriver inlägg av typen  "Jag är sååå glad att jag hittade denna sida!". "Jaaa! Så gör jag också!!!". Eller; "Efter åratal av grubblande har jag äntligen fått  en förklaring till mitt skumma beteende!". "Är det fler som gillar kaffe?". Och sånt.

Denna insikt är en lika stor del av "läkeprocessen" som ett besök hos psykologen. Efter att hela livet ha känt sig speciell, börjar han/hon nu förstå hur det ligger till. Detta glädjerus kan hålla i sig en längre tid,men kan också snabbt gå in i nästa fas:

Andra stadiet: Sorgen

När personen börjar inse att han/hon faktiskt inte är dum, galen, eller på annat sätt "felaktig", kan ett antal känslor stiga upp till ytan. Han/hon kan bli arg på sin (tidigare) omgivning; föräldrar, lärare och andra som "skulle ha upptäckt ADHD" men inte såg nåt. Eller också börjar personen inse att anledningen till att han/hon inte kunde behålla ett jobb, ha längre förhållanden, eller studera vidare faktiskt inte berodde på andra människor i omgivningen.

Kanske kommer insikten om hur mycket han/hon misshandlat omgivningen. Men det var ju inte avsiktligt. Inte mer avsiktligt än "de som inte såg ADHD under uppväxten" avsåg med sin "arrogans". Men det är fortfarande misshandel. Om en person har klarat sig fram till 30 års-åldern  utan diagnos och behandling, har han/hon troligen ett antal besvikelser och brustna hjärtan "längs vägen".

Många av oss ser oss själva som "den som sårar". Plötsligt inser vi att "sårad" inte längre är ett adjektiv som beskriver hur vi känner oss. Det har istället blivit ett verb, en tråkig beskrivning av vad vi kanske omedvetet gör. Detta är en del av sorgen.

Andra saker som "tänk om...", vreden, orättvisan, och andra starka känslor kan dyka upp vid detta stadie. Försök bearbeta dem allteftersom de dyker upp. Hitta någon att prata med. Skriv ner det. Hitta en väg att få utlopp för alla känslor. Vissa personers självförtroende kan få sig en rejäl knäck på detta stadie, speciellt de som ser ADHD som ett handikapp som det inte finns någon behandling för.

Det är därför vi framhåller de positiva sidorna av ADHD så starkt. Vi är inte så naiva att vi inte ser nackdelarna med att vara en icke-linjär tänkare i en linjär omgivning. Jag känner till alla de "fel" och brister personer med ADHD har, jag har dem själv. Men varför grubbla på det självklara? Lär dig utnyttja ditt unika sätt att tänka. Därmed börjar nästa stadie:

Tredje stadiet: Söka hjälp

Efter den smått euforiska känslan av att inse att man inte lämnats kvar av utomjordingar från ett annat solsystem, och efter att ha gått igenom stora delar av sorgearbetet, är personen med ADHD redo att börja utforska ADHD-världen. Att ha ADHD är att tillhöra en annan kultur, en annan verklighet de flesta inte känner till. Även om du är den enda person med ADHD du känner till (vilket är högst otroligt), upptäcker du snart att du kommer bättre överens med andra ADHD:are än med andra personer.

Din familj och vänner kommer fortfarande att vara en viktig del av ditt liv. Ingen borde omge sig med enbart ADHD:are. Vem skulle i så fall ta hand om diskandet? Men du behöver det stöd, kunnande, och styrkan hos de personer som har varit där du är nu. Försök hitta en stödgrupp i din omgivning, använd internet, skriv inlägg på olika ADHD-forum... Gör vad som krävs för att komma i kontakt med folk som kan uppmuntra och stödja dig.

Efter att ha varit "oaccepterad" hela livet är det en stor lättnad att hitta ett ställe där du är accepterad och kan göra dig förstådd. Det verkar som om detta är en populär grej hos  ADHD:are; att hitta andra som har liknande bakgrunder, som går igenom samma saker. Detta är mycket bra och väldigt hälsosamt. Ett varningens ord bara; glöm inte personerna i din närhet. Vårda din omgivning.

Fjärde stadiet: Utforskandet

Jag har i åratal sett denna process så många gånger, men det förvånar mig fortfarande att nästan alla går igenom den. Detta stadie är kanske det mest kritiska, för det är nu personen ifråga måste ta ställning till hur han/hon ska ta itu med allt detta. Dessa är de som skriver inlägg typ: "Är Ritalina receptfritt? Blir jag som en zombie? Kommer jag att bli beroende?" Svar: Nej, nej och nej. Vid korrekt ordinering  och dosering gör mediciner att världen blir tydligare, inte mer snurrig.

Det finns flera olika mediciner, och ibland är tyvärr det enda sättet att hitta den rätta att testa de olika. Så ha tålamod. Du bör känna till de olika medicinerna, även om du inte vill använda dem. Detta är ett svårt beslut för vissa. När det gäller olika mediciner så är det bästa att fråga dem som bör veta. Hitta en läkare eller psykiater du litar på. Men detta utforskande gäller inte bara behandlingar. Det gäller livet i övrigt också.

Vilka jobb-alternativ har jag? Borde jag uppmärksamma andra om mitt ADHD? Var passar jag in? Hur kan jag bli lycklig? Mycket viktiga frågor. Hittar du några svar, så tala om det för mig.

Femte stadiet: Mognandet

Att hantera sin ADHD är ingen engångs-grej. Det är ett livslångt projekt, ett projekt du helhjärtat måste jobba med, och ett projektsom kommer att förändra ditt liv.På detta sista stadie lär sig ADHD:aren känna sig själv. Innan insikten var det andra som sa åt oss vilka vi var. Och vad vi var. Nu är det upp till oss själva att bestämma vilka vi är. 

Vetskapen om ADHD gör att vi kan förstå varför vi gör saker på ett visst sätt. Ännu viktigare är att vi nu kan använda denna vetskap på ett positivt sätt. Vi behöver inte längre vara rädda eller skämmas för hur vi bearbetar information, eller hur vi agerar i kontakten med omgivningen. Vi kan nu lära känna oss själva, lära oss uppskatta våra egenheter och begåvningar. Detta sista stadie tar egentligen aldrig slut. För mig är detta en evig kamp.

Jag är otroligt tacksam för att jag nu börjar förstå vem jag är, och vad jag är kapabel till. Jag ser fram emot att få lära känna dig, och se vilka framsteg du gör. Möjligheterna begränsas bara av vår kreativitet. 
Och kreativitet har vi ju så det räcker!

För att summera ihop det:

Diagnos - du kan inte ta itu med ett problem om du inte vet vad det är.

Kunskap - "Känn din fiende". Lär dig allt du kan om ADHD, både det som är positivt och det som är negativt, vad du kan ändra på, och vad du måste acceptera... och vilka fördelar du har med ditt unika sätt att tänka.

Struktur - hitta sätt att hantera problemen. Så enkelt som möjligt.

Personligt Ansvar - se och lär dig själv, kompensera för dina brister. Du behöver inte göra detta själv; be andra om hjälp.

Energi - ge inte upp.